Yes!

Stor lycka! Jag börjar känna mig som folk igen. Har legat ytterst lågt de senaste dagarna. Magsjuka är minsann aldrig kul. När man blir frisk igen, förstår man hur mycket man borde värdesätta sin hälsa varje dag. Inser att jag inte riktigt alltid kommer ihåg det.

She's back... again...

En av nackdelarna med mitt yrke är tyvärr att mina elever tycks dra på sig diverse sjukdomar. Lägg sen till en 4-åring på dagis, och en man som reser en del och träffar mycket folk på jobbet. Summan av kardemumman är att jag lyckas bli smittad. Blaah! Sen i tisdags om kvällen har jag legat däckad i magsjuka. Mindre kul. Nu börjar det kännas bättre och jag hade tänkt jobba imorgon. Känner mig så tacksam över att börja var i skick igen.
Hoppas ni andra slipper det här eländet!

I'm alive...

...barely...
På lördag kväll började halsen värka betänkligt. Tänkte positivt att nu ska jag sova bort det, så är jag OK igen på morgonen. Men tji fick jag. Gårdagen var jag som en gammal disktrasa med jo-jo-temperatur. Fortsatte ändå att tänka positivt... kanske jag ändå skulle kunna jobba på måndag. Nähä! Idag morse vaknade jag i värre skick än på söndagen, har dessutom nästan tappat rösten och hostar. Bläää!

Stackars er, som har fått höra på allt mitt gnäll.
Åtminstone tär det inte på rösten att skriva... ;)

Sol där ute

Solen skiner där ute, men jag får nöja mej med att titta genom fönstret. Det ser helt underbart ut, fastän jag vet att det är jättekallt. Jag skulle så gärna vilja vara där ute och fotografera lite snö och solsken, men det går nu bara inte för sig just nu. Tusans förkylning!

Egentligen borde jag inte alls klaga, för i stället blir det att kura upp i en fåtölj med en kopp varmt och njuta av gårdagens stora överraskning. Js kollega Reyhaneh är på arbetsresa här i Tammerfors och hämtade med den senaste J.Crew katalogen åt mej. Underbart! *myser* Jag vet, att jag kan titta på allt på nätet, men det är inte alls det samma, så katalogen känns extra värdefull.

Orkar inte göra så värst mycket annat, kanske blir det att läsa lite ur ett av mitt bokreafynd, Fashionista av Martina Bonnier. Jag har redan läst några kapitel, och är än så länge inte helt övertygad. Tyvärr känns det som om det mesta bara handlar om henne själv och hur bra hon är, t.ex. finns hon med på de flesta bilderna. Jag som trodde att boken skulle handla om stil och mode... Ibland vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta, eller hur på allvar man ska ta det hon skriver om. Nu menar jag saker i stil med när hon berättar om hur hennes mormor rensade ogräs i trädgårdslandet utan att ta av sig sin(a) diamantring(ar). Kanske jag ändrar åsikt om jag läser lite mer.

Inspiration

Sakta men säkert börjar jag återvända till de levandes skaror. Känner mej mycket bättre jämfört med igår, men ännu är jag nog inte riktigt fit for fight. Tänkte i alla fall göra mej själv och er andra på gott humör med lite inspirationsbilder från Vita rummet. Den butiken skulle jag gärna vilja besöka!

Bilder: Vita rummet

Förkyld

Nu är det minsann förkylt...

Näsan rinner, huvudet värker och orken är slut.
Urk & usch!
Hoppas ingen annan råkar ut för det här!

Atschoooo!

Jag har ont lite här och där, mest i halsen och i öronen. Ingen feber just nu, bara undertemp. Känns konstigt, närmare disktrasetrött. Tror inte jag lider av nöffe, i så fall bara lindrigt. Ska träffa en läkare senare idag. Blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

PS. En kollega ringde nyss; tydligen är det många andra än jag som är sjuka... Jag skulle bara ha haft tre (3!) stycken elever i min klass idag om jag hade varit på jobb.

Tänk om...

Där ute är det kallt, mörkt och ruggigt. Jag sitter hemma med Junior, som blev sjuk på dagis idag. Febern har gått ner nu, och han sitter nöjt och leker med en brandbil. "Spaijdöörmänn! Jag e brandmän! Mamma! Titta!"

Tänk om, jag skulle kunna sitta på en härlig strand nånstans på den amerikanska östkusten? Tänk om, om inte fanns! Drömma kan man ju alltid... I alla fall var det inte jag, som vann storpotten på Lotto igår kväll. Nu tillbaka till verkligheten, tvättmaskinen stannade, så det är väl bara att gå och hänga upp handukarna och lakanen.

Bilder: Coastal Living

Typiskt!

Hur är det här möjligt?

Jonas for tidigt på onsdag morgon iväg till Karlstad och kom hem natten till idag, dvs det betyder ensam hemma med Valter i två dagar. Allt började bra, förutom att herrn var sur och grät efter pappa. Allt blev OK när jag berättade att pappa åker flygplan.

Nu fast forward till onsdag eftermiddag. Satt på ett möte på jobbet och förundrade mej över att det var så varmt. I allmänhet är vår skola i klass med en bättre frysbox. Efter mötet kom jag tillbaka till lärarrummet och märker till min förvåning att jag fryser bara värre. Kollar tempen, 37C, ahaaa! Tar hem junior och känner mej helt disktrasa. Inget annat än feber och trötthet. Konstigt. På kvällen stiger tempen till en god bit över 38. Innan Buranan verkar hinner jag nästan spilla ut Valters grötgryn för jag skakar så mycket. Helt skrattretande!

Vad göra på torsdag morgon? Inser att jag inte har alltför många alternativ. In med herrn i bilen och kör honom till dagis. Hem igen och tillbringar resten av dagen sovande på soffan. Vaknar allt emellanåt och ser på klockan och fortsätter sova. Hämtar herrn och har en lååååång kväll framför mej.

Klarade av det och Jonas kom hem miss i nassen. Jätteglad över att ha honom hemma. Han hade reashoppat jeans i parti och minut åt Valter på Polar och Pyret i Karlstad, plus en massa strumpor på Kastrup. Mej överraskade han med fyra (!!!) jättesnygga armband från Snö of Sweden. What a man!