1-års jubileum och mycket mera

Sedan jag senast skrev har det hunnit hända en hel del. Svenska skolan har satt igång igen, och jag håller fortfarande på och väljer barnläkare åt Knyttet. I lördags var vi på Cecilias första fodelsedagskalas. Mycket god mat, trevliga människor, 3 babies (Cecilia, Ava & Javier), 2 hundar (Mr. B & Riley; Yankee fick stanna hemma)...

Dessutom har vi hunnit vara till Ikea i Atlanta för att köpa säng, etc. åt Knyttet. Snacka om att ha tur! På fredagskvällen efter åtta ringde jag Ikea för att kolla om sängen fanns. Enligt nätet hette det ”out of stock”, men det betyder att det finns 0-5 st. kvar, så det gäller att kolla. Det skulle finnas en kvar... Kl. 10.04 nästa dag rusade vi in och köpte den sista! Tyvärr vill de inte gå med på att reservera nåt åt dej, så det gällde att chansa. När vi sedan skulle åka hem fastnade vi på motorvägen. Vi satt i ca. 45 minuter för att komma 3 miles framåt. Den motkommande trafiken var helt avstängd. Ingen hade nån som helst aning om vad som hade hänt. Vi bara gissade att det var fråga om nån värre olycka, eftersom det syntes brandbilar, ambulanser och en likbil. Mycket riktigt. Kön på andra sidan (dvs de som åkte söderut) var åtminstone 12 miles (ca. 20 km) lång och byggde på hela tiden. Folk där var tvugna att köra åt sidan, när deras bensin tog slut, men de flesta bara väntade. Andra dårfinkar gjorde U-sväng upp på vår del av vägen. De svängde upp på motorvägen mitt framför folk som åkte norrut i 70 mph! Det gällde verkligen att hålla ögonen öppna. I alla fall, vi kom välbehållna hem med alla grejer. Dessutom har vi nu hunnit få hem Knyttets bilstol och vagn. Nu känns allt mycket mer verkligt än vad det gjorde innan. Inte så konstigt, om 16 veckor borde vi vara tre.

Tittade i min kalender och kom på att den 29.9.2006 var det jämt ett år sedan vi lämnade Finland och for till Chicago. Den 1.10.2006 har vi bott ett år här i Charlotte, North Carolina. Tiden har gått otroligt snabbt, men förstås skulle det vara roligt att kunna vara hemma lite oftare. Fortsätter det på det här viset, så kommer det inte att ta lång tid innan det är dags att flytta hem igen.

PS. Jag har fått himo på att baka kardemummamuffins. Enligt receptet ska man använda gräddfil. Tyvärr finns inget dylikt här. Kan jag använda sour cream i stället? Eventuellt blanda ut den med lite vatten eller mjölk för att den ska få rätt konsistens? Kommentera gärna! OK, ni ska få receptet...

Sonjas kardemummamuffins

50 g margarin
1 ägg
1½ dl socker
1 dl gräddfil
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk väl stött kardemumma

Vispa margarin, ägg och socker vitt och pösigt. Rör ner gräddfilen samt mjölet blandat med bakpulvret och kardemumman. Fördela smeten i pappersformar och grädda i mitten av ugnen i ca. 15 min. i 175C / 350F. Receptet ger ca. 16-17 st. muffins, dock inte i ”amerikansk storlek”. Passa på att göra dubbel sats när du en gång håller på!