Det blev snabbavfärd hem till Finland. Hela syftet med resan var att hitta någonstans att bo när vi flyttar hem igen i sommar. Tills dess kan ni ju skryta med att ni känner tre hemlösa typer i Tammerfors. :) Det är vi nämligen enligt de finska myndigheterna.
Resan Charlotte - München - Helsingfors gick väl trots allt OK. Vi anlände på lördag eftermiddag och möttes av Elvi & Leif på flygplatsen. På söndagen tog vi bara det lugnt och försökte få Valter att vänja sig vid det nya stället. ...och så badade vi bastu förstås!
På måndag morgon bar det rätt tidigt av till Tammerfors. Valter stannade kvar i Kyrkslätt med farmor. Kändes väldigt ovant att fara iväg utan honom. Jag hade aldrig lämnat honom ifrån mej för mer än några timmar innan. Allt hade gått jättebra!
Vad hände det i Tammerfors då? Jo, vi åkte och tittade på det gula parhuset i Lintulampi, som vi hade hittat på nätet. Efter det gav vi ett bud på huset och gick och tittade på ett nästan likadant på samma område. Medan vi var där, ringde förmedlaren och meddelade att budet hade gått igenom!
På tisdag tog V, E & jag det lugnt medan Jonas åkte upp till Tammerfors (igen!) för att jobba. På onsdag åkte vi igen dit för att göra undan så mycket som möjligt av pappersarbetet.
Resten av tiden tog vi det lugnt och passade på att träffa Jenny, Mikko & Jassu. På fredag kom Sonja & Rainer till Kyrkslätt på besök. De tyckte att Valter hade hunnit förändras en hel del sedan de åkte hem från Charlotte i början av januari.
På lördag passade vi på att ta en liten tur till Ikea i Esbo. Det var allt bra länge sedan jag hade varit till Ikea. Närmare bestämt på hösten 2006, innan Valter föddes, då vi åkte till Atlanta för att köpa en säng, etc. åt honom. Skoj var det i alla fall! Sen fortsatte vi till Iso Omena för en liten sväng. Shoppade inget annat än en vinterjacka på rea åt Valter (för nästa vinter), ost (vit Castello & Aura Gold.... nam!), plus lite barnmat.
Sen blev det tidig start på söndag morgon till flyget. Vi var där i god tid vid Lufthansas businesscheck-in. Där började först problemen. Vi fick stå där i ca. ½ timme för att neropattin bakom disken klarade inte av att printa ut ett boarding card åt Valter. Till slut fick mänskan nåt slags papperslapp utprintat, plus att hon skrev en massa på den för hand och ringde gaten, så att de skulle låta oss boarda planet. Vi hade liksom tänkt hinna äta frukost på SAS-loungen... När vi sen kom dit var den stängd, fastän den borde ha varit öppen. Blääää!!! Sen när vi kom till München var det meningen att vi skulle gå till ett av Lufthansas Service Center för att få en biljett till Charlotte utprintad åt Valter. Där kunde de för en gångs skull sin sak. Efter det hann vi sen äta lite på loungen.
Det blev en låååång dag. Vi hade jättebra platser (rad 29 kan varmt rekommenderas) och hade fått en bassinet åt Valter. Tro nu inte bara att killen gick med på att sova i den! Vi försökte tre gånger och alltid skrek han som en stucken gris. Stackars medpassagerare! Han sov helt fint i flera omgångar, men det var endast pappas famn som dög, inget annat. Nu är vi i alla fall hemma igen och håller sakta men säkert på att komma in i rätt tidszon igen. Valter verkar nästan vara den av oss som har klarat det bäst.
Nu tar han sin eftermiddagstupplur, så kanske jag också skulle få sluta ögonen en stund. Har varit vaken sedan kl. 05 i morse...
Posts
